I wish you warmly welcome...                                         

to read now the Pamphlet that was officially published at the concluding conference organized by the project Basic Income – Cornerstone of the Nordic Welfare State. The event was hosted by BIEN Finland. Just touch on this URL address:

https://drive.google.com/file/d/1IWFwSfmFAszE8Ze3h-5BtliobEJJ1TNC/view .

So I hope you may find a quite interesting read of where and how UBI can remedy e.g. bad flaws and problems in the heavily anacronistic soci(et)al realms. Thus the introcuction of UBI will have great potential and power to thoroughly improve the Nordic folks' welbeing – comprehensively for much better.

  BASIC INCOME – CORNERSTONE OF THE NORDIC WELFARE STATE

Nordic UBI Declaration – Presentation

Global challenges

Humanity is living in dangerous times. We face pandemics, actions that endanger the climate and devastate nature, such as the destruction of micro-organisms. Further, neoliberal policies produce democratic deficits, inequality, poverty and severe socio-economic problems worldwide, such as social unrest and conflicts.

The current corona pandemic has severely affected people's means of subsistence. Hundreds of thousands of employees have been excluded from their work, small and solo contractors, as well as artists have seen their work opportunities vanish. They have not been met with genuine social services, but may have to share the stigma and experiences of hundreds of thousands of people who have experienced “social security services” for years with heavy control, social exclusion, feeling that their human rights have been trampled upon.

The Nordic welfare state as a role model

The Nordic welfare state has given the Nordic countries worldwide fame. A hallmark of the Nordic welfare states has initially been its universality.

The profound changes brought about by the neoliberal economic culture, globalisation and digitalisation have badly distorted the original nature of the Nordic welfare state leading to increasing injustices. Many persons have become innocent victims of this development. This is in violation of fundamental values guaranteed by the Nordic constitutions such as human integrity and dignity (an expression of personal autonomy), as well as general human rights.

An important means of meeting the challenges posed by today's societal changes is to restore universality in the form of a universal basic income. This will give leeway for self-organising processes that can respond to many challenges faced today and bring democracy closer to everyone.

Governments are increasingly called upon to act on societal problems we face today. To this end we have prepared a pamphlet where we, members of the Nordic networks of the Basic Income Earth Network, BIEN, request that the Nordic countries should live up to their former reputation by introducing a universal basic income and to also show a roadmap for a more just and sustainable world and a democratic economy.

Vivan Storlund

🕂Doctor of Laws

🕂Chair of the project Basic Income - Cornerstone of the Nordic Welfare State

Email: vivanstorlund@gmail.com

Jouko Hemmi

🕂Director Marketing (emeritus) within Iceland's Travel Industry in Egilsstaðir                                 🕂Organizer in charge of the Nordic UBI Day preceding the BIEN Congress August 2018             🕂Co-founder and secretary of the Basic Income – Cornerstone of the Nordic Welfare State project 

Email: jouko.j.hemmi@gmail.com

 

EN UNIVERSELL BASINKOMST – VAD INNEBÄR DEN?

av Narcy Calamatta ekonomi, politik, februari 23, 2021

Översättning: Jouko Hemmi, Åbo - Finland

Universell

En universell basinkomst (UBI) innebär att regeringen - i ett civiliserat demokratiskt land - garanterar alla sina vuxna medborgare en regelbunden individuell inkomst för att trygga sin existens. Jag anser att detta system bör inkludera alla medborgare som röstar och bidrar till att välja en demokratisk regering – i mitt fall varje myndig person över 16 – i den Demokratiska Republiken Malta (https://en.wikipedia.org/wiki/Malta). Detta innebär att medborgaren kommer först, och jag hoppas att Malta skulle vara bland de första länderna som inför ett UBI-system. Förespråkarna för UBI har dock hittills fått begränsat officiellt erkännande, eftersom Malta nästan nådde full sysselsättning år 2019 och dess sociala tjänster är såpass bra att få medborgare faller igenom säkerhetsnätet.

Grundläggande

UBI är inget gratis lunchprogram. Det är inte heller fråga om en minimilön, som i många fall håller arbetarna vid fattigdomsgränsen. I vilket fall som helst är det ingen social allmosa, utdelad efter meningslös behovsprövning och personlig utvärdering. Nej, detta är en primär summa pengar, tillräcklig för att medborgarna ska kunna leva ett gott liv - med tak över huvudet, mat på bordet och tillräckligt med pengar för att betala för essentiella utgifter såsom kläder och transport. Ordet grundläggande (basic) härstammar från det latinska ordet 'basis', vilket betyder grund. Du bygger inte ditt hus på lera utan på en god och hållbar grund.

Inkomst

Om detta system infördes genom lagstiftning skulle vår ansedda medborgare få pengar av regeringen. Det är inte pengar som du förtjänat genom arbete, som står i proportion till produktion eller tillhandahållna tjänster. Det är ett belopp som skulle vara tillräckligt stort för att garantera att de dagliga utgifterna täcks. Detta är ett nytt sätt att tänka.

Är det bättre än det gamla? Tänk på att, såsom saker ser ut idag, måste en person som saknar ett grundläggande stöd, gå ut på morgonen och möta det fria marknadssystemet, där överlevnad-av-de-starkaste mentaliteten fortfarande dominerar. Om du snart kommer att lämna skolan, eller befinner dig mellan jobb, är du aldrig en av de lämpligaste.

För att överleva med värdighet behöver du därför en garanterad tillgång till pengar. Du behöver en tillräcklig inkomst för att ha en chans att skaffa dig en berättigad andel av samhällets rikedom. Du behöver få samma chans som dem som anlände före dig eller har familjeprivilegier eller har fått en bättre utbildning. Ordet 'rättvis' betyder här en rimlig chans att förverkliga din potential. Din regering bör garantera denna inkomst om den vill skapa ett lyckligt och rättvist samhälle.

Är UBI ett nytt koncept?

UBI är inget nytt koncept. I Finland har man haft ett experiment i en viss sektor av befolkningen / för att bedöma om UBI kan fungera. https://en.wikipedia.org/wiki/Universal_basic_income_around_the_world # Finland.

Nordiska regeringar har alltid varit pionjärer då det gäller medborgarnas rättigheter. Efter att Covid 19-pandemin bröt ut, har regeringar över hela världen varit tvungna att vidta åtgärder för att rädda jobb och småföretag. UBI:s förespråkare har visat dem hur de kunde garantera en basinkomst.

Vem säger så?

Påven Franciskus påpekade i sin senaste bok, Let Us Dream, att Covid 19-pandemin har visat på människans förmåga att anpassa sig och hitta lösningar för att trygga alla människors värdighet och välbefinnande.

Hans Helighet anser att regeringarna borde erkänna det samhällsvärde som finns i det arbete som utförs vid sidan av förvärvsarbetet. Detta är en viktig del av den omprövning vi behöver i en värld efter Covid. Han anser att det är dags att utforska koncept såsom universell basinkomst, även känd som negativ inkomstskatt.

Martin Sandbu säger i sin bok The Economics of Belonging att människorna inte helt får ge över kontrollen över sina personliga ekonomiska öden till marknadskrafterna. Han föreslår också att då marknadskrafterna har förflyttats från produktion till en service- och kunskapsbaserad ekonomi, bör regeringarna inte längre tillgripa det vanliga sättet att rädda traditionella förlorare såsom banker och multinationella företag.

Sandbu föredrar att arbetstagarnas produktivitet och förhandlingsstyrka snarare skulle öka så att företagen skulle bli tvungna att tävla om de bästa arbetstagarna, i stället för att de sinsemellan skulle tävla om de bästa jobben. Han föreslår också att skattefria inkomstbidrag skulle ersättas med en liten allmän basinkomst för att förstärka skyddsnäten och undvika fattigdomsfällor.

Den amerikanska politiska kolumnisten David Brooks, påpekar i sin bok The Social Animal, att människor idag lever längre och att antalet livsskeden har ökat från fem till sju. Han lägger till vad han på ett träffande sätt kallar ”Odyssé-åren”, mellan 25 och 35, då ungdomar efter avlagd examen vidgar sina horisonter och griper sig an ett större livsspektrum. Han kallar det en period av ständig audition.

Odyssé-åren

Brooks påpekar att människor idag lever längre. När du är klar med din utbildning behöver du inte skynda dig att slå dig ner och bli en förutsägbar nio till fem-anställd för de närmaste 40 åren. Du kan experimentera med olika karriäralternativ innan du väljer att etablera dig och gå med i den gråklädda brigaden. En studie i Australien visade att ungdomar mellan 25 och 35 år i genomsnitt har erfarenhet av 17 olika jobb och fem förändringar i sin karriär.

Brooks påpekar också att dessa medborgare under Odyssé-åren är motvilliga att underkasta sig det konservativa mönstret med ”portvakter”. Ungdomar motsätter sig idén att låta en främling klassificera dem tidigt i deras arbetsliv.

Han lyfter också fram aktiva pensionärer som en ny kategori. Senior medborgare som fortsätter att utbilda sig och skapar nytt i form av samhällstjänst, bidrar till samhället under sin pensionering, och Brooks påvisar behovet av livslångt lärande. För att gå den extra milen borde varje medborgare få en UBI-betalning.

Vilotid mellan jobb

Vi har också en skyldighet att tänka på de fullvuxna människor som befinner sig mellan jobb, antingen för att deras verksamhet har blivit överflödig eller för att deras arbetsgivare under marknadskrafternas tryck har lagt ner sin verksamhet. I slutet av 60-talet när jag var i London och slet för att bli en professionell skådespelare på scen och i film, lärde mina erfarna kollegor mig att säga att jag "vilade", inte att jag var utan jobb.

Det var verkligen ingen vilotid, för det var då vi arbetade som intensivast med att leta efter nästa gig, gå på auditioner och söka jobb. Vi betraktades som snyltare därför att vi inte underkastade oss ett fast kontorsjobb. Idag upplever nästan alla människor av en eller annan anledning perioder mellan jobb. De behöver omskolning för att skaffa sig nya färdigheter. Ju äldre de är, desto mera vacklande kan deras hälsa vara, vilket begränsar valet av det arbete de kan utföra.

Under tiden kan dessa människor mycket väl ha förbundit sig att bekosta sina barns utbildning och framgång i livet. När en person når medelåldern kan han eller hon ha ackumulerat ansvar. Jag hade en vän i New York, en mycket respekterad Malta-riddare (Knight of Malta), som i sina bästa år blev hjärtpatient och fann sig tvungen att köa vid matbanker under kalla vinterdagar.

Människor som arbetar i jobb med krav på hög fysisk kondition - polis, soldater, fiskare, byggnadsarbetare och liknande – är tvungna att gå i pension vid en tidigare ålder. Oavsett den inkomst de har från pensioner eller livförsäkringar, räcker det aldrig till att matcha de stigande levnadskostnaderna, fluktuationerna på valutamarknaderna eller en plötslig ekonomisk kris. Det är ännu värre för människor i mindre utvecklade länder. Dessa begåvade och respektabla personer behöver en garanti att alltid ha tillgång till någon form av basinkomst, så att de kan lösa sina egna problem.

Alla dessa utmaningar kostar pengar. Jag föreslår att om UBI verkligen är universell, skulle alla människor kunna förlita sig på en stadig basinkomst som ger dem möjlighet att förverkliga sin potential.

Potentialen finns utanför den konservativa boxen

Det här är en fråga om att tänka utanför boxen. Hittills har progressiva länder finslipat sina lagar om sociala tjänster och arbetsmarknadsrelationer enligt alla konstens regler. Men alla gällande lagar begränsas av en traditionell konservativ praxis som dikteras av den fria marknaden och struntprat om utbud och efterfrågan.

För UBI gäller inte quid-pro-quo praxisen (något för något) i relationerna mellan arbetsgivare / arbetare eller företagare / konsument på en oreglerad marknad. Vi sade tidigare att var och en borde ges en rättvis chans att förverkliga sin potential.

Alla har potential. De som har naturliga talanger och utbildning i en färdighet som det finns efterfrågan på, är de första som får en stadig inkomst. Andra som kan ha talang och utbildning men vars färdigheter inte efterfrågas i den kommersiella och industriella världen, vare sig det gäller geografiska eller kulturella begränsningar, riskerar att gå förlorade för samhället. Efterfrågan varierar med förändringar i mode eller trender, och specialiserade arbetare behöver tid för att anpassa sig till innovationerna.

Silkesmaskar

Jag är konstnär inom scenkonst. Jag vet att det i dagens värld är ytterst svårt för begåvade konstnärer inom vilket konstnärligt område som helst att förverkliga sin fulla potential. Livet blir en lång serie av kompromisser, som försätter konstnärernas familj eller anhöriga att leva i en hand-till-mun-existens. Det är inte enbart artister som har denna prekära situation. Forskare, ekologer, arkeologer, unga friidrottare... De kan inte förvänta sig att ha en skälig inkomst när de startar. Vem som helst, vars färdigheter inte passar in den stora penning-genererande maskinen, kan betraktas som en paria.

Men jag skulle vilja kalla den här kategorin människor med hög potential ”silkesmaskar”: om du ger dem tillräckligt med tid och näring - UBI - för att utvecklas, kommer de att skapa produkter av silkeskvalitet. Bland dessa kommer det att finnas ett fåtal sångare eller fotbollsspelare som genererar tillräckliga inkomster för att hålla hundratals familjer flytande. Du kunde också nära en forskare, vetenskapare eller idrottare som ger ära, guldmedaljer till sin nation och likaså en förbättrad livskvalitet i sitt samhälle.

Nomaderna

Vi får aldrig glömma den höga personalomsättningen inom serviceindustrin. Kreativa människor, såsom kockar, sömmerskor och alla slags hantverkare, är beroende av de begränsande parametrarna för utbud och efterfrågan i den fria marknadens regim. Oftast är dessa personer egenföretagare som mellan säsongerna inte har något garanterat ekonomiskt stöd - inte enbart för sitt eget företag utan i många fall också för att sörja för sina medarbetare. Dessa små företag kan inte överleva enbart med sina säsongintäkter och behöver därför någon form av stabil grundinkomstgaranti som hjälp för att klara av säsongernas oförutsägbarhet. Dessa människor är aldrig på samma plats tillräckligt länge för att vara fackligt anslutna eller passa in i någon kategori, för de är nomader. Du hittar italienare som lagar mat i Tyskland och tyskar som servar flygmotorer på Malta. De kunde vara mycket nyttigare för samhället om de kunde räkna med en UBI.

Potential, potential, potential

Regeringarna skulle inse fördelarna med att människorna kan förverkliga sin potential, om de var beredda att konfrontera dagens realiteter. Mönstret från efterkrigstiden då ungdomar sökte jobb för livet gäller inte längre i dagens innovativa värld. Den 70 år gamla antropologiska klassificeringen i rurala och urbana samhällen har utplånats. Varje grannskap kan mycket väl innehålla ett tvärsnitt av alla samhällsskikt samt alla kategorier av arbetare och utbildningsnivåer. En tonåring som sitter i sina föräldrars kök i en bergsby kunde, metaforiskt utryckt, med sin dator förflytta berg på avlägsna kontinenter. För mig verkar det omöjligt och meningslöst att försöka klassificera olika färdigheter.

För att tänka utanför den konservativa boxen måste vi ta itu med de växlande verkligheter som människorna möter under hela sin livstid. Det är få som idag aspirerar på den allmänt kända guldklockan efter 40 års lojalitet mot en enda arbetsgivare. Idag inser ansedda medborgare sin potential när de avancerar till en position där de kan svara mot sitt samhälles behov och betala tillbaka det de har fått, med extra ränta. Nyckellösningen är att göra det möjligt för varje människa att förverkliga sin potential.

Vårt ekonomiska system är inte perfekt

Det är uppenbart att vårt nuvarande ekonomiska system inte är perfekt. De rikaste länderna har den högsta proportionen hemlösa och extremt fattiga invånare. Våra rikaste och socialt mest medvetna länder har den högsta andelen självmord. Våra starkaste ekonomier är beroende av billig arbetskraft, som ofta utgörs av emigranter utan rösträtt, som rymmer från ett värre elände i sitt eget land. I den nuvarande modellen för så kallat demokratiskt styre äger 10 procent av befolkningen lika mycket som den övriga 90 procenten tillsammans. Därtill är slutresultatet oro och konflikt.

Jag har ovan citerat ett par studier för att inte ge intryck av att jag har hittat shangri-la utan för att visa att vi, som talar för ett UBI-system i våra ekonomiska strukturer, inte är ensamma. Över hela världen finns denna förändringarnas vind som strävar efter att reformera vår ekonomiska filosofi till det bättre. Vi strävar efter att göra detta samtidigt som vi hela tiden vet att vi aldrig kommer att skapa ett perfekt system.

Covid effekt och motgiftet - en ekonomisk injektion

Med andra ord: varifrån kommer pengarna? Förhoppningsvis skulle politiker, som går in för policyn att inrätta ett UBI-system, få majoritet i beslutande organ. De skulle sedan introducera nya tänkesätt. När Covid-19 skakade den maltesiska ekonomin drabbades turistsektorn hårdast. Turismen står för mer än 30 procent av vår bruttonationalprodukt, BNP. Den unga premiärministern, som endast några månader hade innehaft denna position, bad sina rådgivare om en omedelbar och ny lösning för sommarmånaderna.

Svaret var att ge varje medborgare från 16 år och uppåt en gåvovoucher på 100 euro: 60 procent skulle spenderas i restauranger och andra matställen, 40 procent på kläder och hushållsartiklar. Den sommaren, 2020, nådde restaurangbranschen och tillhörande turistanläggningar höga omsättningar, vissa matchade till och med rekordtalen för det föregående året.

Företagsledarna var inte tvungna att betala någon skatt för att kompensera för detta. Varje röstberättigad medborgare fick samma belopp utan granskning eller behovsprövning. Ingen ombads att bevisa att dessa pengar behövdes. Det rådde semesterstämning i hela landet och varje person spenderade mer än de tilldelade 100 €. Varje euro som spenderades ingick i de vanliga faserna; restauratören var tvungen att köpa sina varor och leverantören använde sin oväntade vinst genom att gå ut och fira. Systemet var så framgångsrikt att regeringen föreslog ett liknande system i novemberbudgeten, som ska aktiveras i slutet av avstängningen, vilket förhoppningsvis är i vår 2021. Alla politiska krafter stödde förslaget om en sådan injektion av kontanter i ekonomin. Den har fungerat som jäst – som höjt energinivån i resten av ekonomin. Jag föreslår en testperiod där man ger var och en 100 euro varje vecka i ett år och väntar på resultatet.

Hur kan vi hugga av den gordiska knuten?

Påven Franciskus säger i sin bok att politiska åtgärder såsom UBI också kan ge människor mera tid för att kombinera lönearbete med tid att bidra till sitt samhälle.

Detta nya system, som skulle ge människorna mer tid för sina familjer och sina lokala samhällen, skulle öka människornas självkänsla och stolthet. De skulle ha mod att möta större utmaningar och förverkliga sina drömmar. De skulle gärna kämpa och göra sitt bästa för att förverkliga sin potential. Detta kunde vara ett trovärdigt löfte om en ny början om vi utövar påtryckning på våra politiker att de ska anta ett system med en universell basinkomst. Gemenskaper bestående av nyblivna entusiaster skulle slå sig samman och anta utmaningen att hugga av den gordiska knuten. Såsom Alexander den Stores svärd högg av den gordiska knuten, skulle UBI hugga av knutar i våra system.

European Citizens’ Initiative

https://eci-ubi.eu/

https://sv.eci-ubi.eu/

I september 2020 registrerade ett antal EU-medborgare ett europeiskt medborgarinitiativ

(European Citizens’ Initiative - ECI) om UBI med syftet att få det presenterat för Europaparlamentet. Detta förutsätter en miljon underskrifter, varav de första 100 000 redan getts. Det största bekymret är att det enbart är få officiella organ som är inblandade eftersom detta inte är ett system som omfattar de traditionella procedurerna för sociallagstiftning eller arbetsmarknadsrelationer.

Jag uppmuntrar våra läsare att ta reda på mer om ECI-UBI och delta i våra ansträngningar att hugga av den gordiska knuten.

© Narcy Calamatta February 2021

~ ~ ~

Observera att slutdagen för att samla in underskrifter för ECI har förlängts till 25 mars 2022 på grund av Corona epidemi. För att se den officiella informationen om det se: https://sv.eci-ubi.eu/. Där kan du samtidigt underteckna European Citizens 'UBI Initiative.

(Översättarens tillägg)

 

mojoreads LiteraturMagazin 11.11.2020

Redakteurin Yvonne Franke im Gespräch mit Politikwissenschaftlerin Prof. Dr. Barbara Prainsack

Toimittaja Yvonne Franke keskustelussa politologi, prof. dr. Barbara Prainsackin kanssa.

Translation into Finnish by Jouko Hemmi, Turku – Finland

https://literaturmagazin.mojoreads.de/2020/11/11/bedingungsloses-grundeinkommen-interview/?fbclid=IwAR36boC4nLXOgtoWdV0RC4-GkpYU0LPONDy8zqviXXb7Rj5y9h6nXjAtqOw

Vakuuttavin argumentti perustulon puolesta on ihmisarvo

Itävaltalainen politiikan tutkija, prof., dr. Barbara Prainsack löysi kirjassaan “Vom Wert des Menschen” (”Ihmisen arvosta”) tavan tutkia ennakkoluulottomasti, toistaiseksi erityisen tärkeäksi osoittautunutta kiistan aihetta vastikkeettomasta perustulosta. Hän ei kirjoita kiistakirjoitusta puolesta tai vastaan, vaan tarkastelee yksityiskohtaisesti argumentaatio-linjojen taustoja molemmin puolin.Yvonne Franke puhui hänen kanssaan epäilyistä ja toiveista, joita perustulon idea itsessään kantaa.

YF: Lähestyessänne perustulon teemaa piirrätte kirjassanne ensi alkuun laajan kaaren Platoniin ja Aristotelesiin saakka. Miksi?

BP: Koska uskon, että vakuuttavin argumentti vastikkeettoman perustulon puolesta on ihmisarvo - ilmaisuna siitä, että jokaisella ihmisellä on arvo riippumatta siitä, kuinka nuori tai vanha hän on, tai onko hän ansiotyössä vai ei. Mitä katse (ideoiden) historiaan tässä osoittaa, on se, että menneisyydessä oli hyvin erilaisia ​​näkemyksiä kysymyksestä kuin tänään, onko työ jotain hyvää vai ei ja missä yhteydessä on tekemisissä "ihmisarvon" kanssa.

YF: Onko vastikkeettomuus täällä ylipäätään mahdollinen? Siis esimerkiksi, onko sillä väliä kuinka kauan jonkun pääasuinpaikka on kyseisessä osavaltiossa?

BP: Vastikkeettomuus tarkoittaa, että kun olet ensin täyttänyt muodolliset kriteerit, et voi enää menettää maksua, koska olet tekemässä jotain tai olet tekemättä. Vastikkeetonta perustuloa ei esimerkiksi saa sitoa siihen, että sitä käytetään vain tiettyihin asioihin, kuten elintarvikkeisiin. Ja se ei saa riippua siitä, oletko valmis työskentelemään vai et. Sitä se vastikkeettomus tarkoittaa. Tästä riippumatta kysymys on siitä, kuuluuko joku ensisijaisesti

perustulonsaajien ryhmään. Useimmat vastikkeettoman perustulon mallit huomioivat tässä, että ihmisten on ensin täytynyt elää tietyn ajan (esimerkiksi vuoden ajan) jossain osa-valtiossa, ennen kuin he ovat oikeutettuja etuuksiin. Muutamat mallit haluavat maksaa perustulon ylipäätään vain maamme kansalaisille - mutta se olisi ongelmallista sekä eettisesti että EU:n lainsäädännön mukaan.

YF: Mitä koronakriisi tarkoittaa keskustelulle vastikkeettoman perustulon teemasta?

BP: Ei ole sattuma, että aiheesta on nyt tulossa niin akuutti monissa maissa. Espanjassa, mutta myös Saksassa ja muissa maissa joillakin ihmisillä ei ole enää tarpeeksi syötävää.

YF: Uskotteko, että perustulo hellittäisi maassamme kuumennutta ilmapiiriä?

BP: Jos olisi vastikkeeton perustulo, kenenkään ei tarvitsisi elää äärimmäisessä köyhyydessä, eikä ihmisten tarvitsisi ensin viikkotolokulla kiduttaa itseään hakulomakkeilla ja sen jälkeen uudelleen niin kauan odottaa kuullakseen, autetaanko heitä ja kuinka kauan. Nöyryytys ja epävarmuus vähenisivät. Se poistaisi monilta ihmisiltä stressin ja vaikuttaisi myönteisesti myös heidän henkiseen ja fyysiseen terveyteensä.

YF: Voidaanko sanoa, että taloudellisista huolista kärsivät ihmiset kannattavat enemmän vastikkeetonta perustuloa? Vai onko siellä myös epäluuloa?

BP: Emme tiedä varmasti. Mutta voin varmasti sanoa, ettei ole ainakaan tietoja tämän todistamiseksi. Päinvastoin: Wienin yliopistossa toteutimme edustavan mielipidekyselyn Itävallassa asuvien yli 14-vuotiaiden keskuudessa kahtena ajankohtana – huhti- ja elokuussa 2020 – ja kysyimme heidän mielipidettä vastikkeettomasta perustulosta. Ensinnäkin perustulon hyväksyminen nousi seitsemän prosenttiyksikköä näiden kolmen ja puolen kuukauden aikana, mikä liittyy oletettavasti koronakriisiin. Toiseksi havaitsimme, että "uusien" kannattajien joukosta – siis niiden, jotka huhtikuussa olivat [perustuloa] vastaan ​​ja nyt sitä kannattavat – löytyvät enimmäkseen ne, jotka ovat taloudellisesti hyvin toimeentulevia. Vaikka katsot tietoja muista maista ja mantereilta, syntyy käsitys, että kysymys siitä, kannattaako joku vastikkeetonta perustuloa vai ei, riippuu ensisijaisesti ihmiskuvasta, eikä sitä motivoi oman hyödyn maksimointi.

YF: Mikä, paitsi epäselvä rahoituskelpoisuus, puhuu sitä vastaan?

BP: Mielestäni rahoituskelpoisuus ei puhu sitä vastaan; jos haluamme, voimme vastikkeettoman perustulon kustantaa. Eräs ongelma, jota ei ole vielä ratkaistu, on sitävastoin [perustulon] käyttöönoton ongelma. Ei olisi viisasta siirtää tämän päivän ja huomisen ihmisille 1200 euroa kuukaudessa ja jättää kaikki muu ennalleen. Vastikkeettoman perustulon käyttöönotto tulisi sitoa verouudistukseen, ja se olisi myös pantava täytäntöön vaiheittain, jotta olisi aikaa arvioida, miten perustulo vaikuttaa elämän ja talouden eri aloihin. Toinen ratkaisematon ongelma on sukupuolten tasa-arvo. Jos me – kuten monet meistä tekevät – sanomme, että vastikkeeton perustulo on myös tunnustus palkattomasta työstä, jota monet ihmiset jo tekevät, silloin on olemassa vaara, että palkatonta hoitotyötä tekeville sanotaan: no nythän sinä saat rahaa, nyt voit jäädä kotiin tekemään kotitöitä ja huolehtimaan heikkokuntoisista omaisista. Jos jälkimmäinen on vapaa valinta, se on aivan ok, mutta niinhän ei usein ole asian laita.

YF: Voisiko perustulo houkutella työnantajia pitämään palkat alhaisina?

BP: Kyllä ja ei. "Kyllä", koska se tietysti poistaa paineen myös pieniltä yrityksiltä; sillä pomo itsekin saa perustulonsa joka kuukausi. Ja kaikki hänen työntekijänsä saavat sen. Siinä saattaisi jo käydä niin, että aikoina, jolloin kysyntää on vähän – kuten nyt koronakriisissä –

työtunteja vähennetään, koska sillä ei silloin vaaranneta ihmisten toimeentuloa. Ja "ei", koska vastikkeeton perustulo saattaisi juuri matalapalkka-sektorin paineen alaiseksi. Yksi-toikkoisia, likaisia, nöyryyttäviä tai vaarallisia ja huonosti palkattuja työpaikkoja ei enää olisi. Silloin tulisi ihmisille maksaa enemmän palkkaa, jotta epämiellyttävä työ tulisi jatkossakin tehdyksi.

YF: Mitä voi joku ottaa luettavaksi kirjastanne, jos hän ei ole koskaan käsitellyt aihetta? Ja miksi juuri nyt?

BP: Vaikka kriisin alusta on yhä uudelleen kuultu, että virus "ei diskriminoi" ja vaikuttaa kaikkiin, niin se vaikuttaa ihmisiin hyvin epätasa-arvoisesti. Sillä välin kaikkien mantereiden tutkimuksista saatu näyttö on musertava: taloudellinen ja sosiaalinen kuilu kasvaa. Nyt ei ole kyse vain kriisin pahimpien ja vakavimpien seurausten lieventämisestä, vaan myös kurssin muuttamisesta, jotta meitä yhteiskuntana – ja etenkin niitä, joilla on vaikeaa ilman kriisiäkin – suojellaan paremmin. Siihen kuuluvat köyhyyden torjunta ja kestävän talous-järjestelmän luominen. Tästä on muuten kyse myös kirjassani: sen viimeisessä luvussa kuvailen, mitä tarvitaan sellaisen yhteiskunnan luomiseksi, joka tekee hyvää niin ihmisille kuin planeetalle – ja millaisen roolin siinä voi vastikkeeton perustulo ottaa.

Näiden "isojen kysymysten" ohella – ihmisarvosta yhteiskunnassamme ja hyvästä elämästä digitaalisella aikakaudella – kirja käsittelee myös käytännön asioita, kuten sitä, miten vastikkeeton perustulo voitaisiin rahoittaa.

~ ~ ~ ~

Barbara Prainsack: "Ihmisen arvosta"

(short review of the book)

Rahaa ilman työsuoritusta? Niin yksinkertaista? Ja kenen pitäisi siitä maksaa? Nämä ovat vain muutamia kysymyksiä, kun puhutaan vastikkeettomasta perustulosta – kysymyksiä, jotka koronakriisin seurausten johdosta ovat ajankohtaisempia kuin koskaan aikaisemmin. Barbara Prainsack antaa vihdoin vastauksia. Ja tämä lukuunottamatta ideologioita, mutta asianomaisten näkökulmasta: tirolilainen ravintoloitsijan, joka tuskin löytää ammattitaitoisia työntekijöitä. IT-yrittäjän, joka on vakuuttunut siitä, että "kaikki laiskottelisivat" kansalaisten rahoilla. Tai nuoren korkeakoulututkinnon suorittaneen vanhempien näkökulmasta, jotka ovat uteliaita tietämään, löytyykö heidän tyttärelleen enemmän kuin palkattomia harjoitteluja.

Prainsack, kansainvälisesti maineikas teknologiapolitiikan asiantuntija, selittää keskeiset termit ymmärrettävällä tavalla, paljastaa vääriä argumentteja ja valaisee, miten muutos voi onnistua Itävallassa, Saksassa ja Euroopassa. Ohjaukseksi huomisen sosiaalijärjestelmälle, joka keskittyy yhteen kysymykseen: Kuinka paljon arvoa ihmisellä on vielä digitalisoinnin ja syvällisten muutosten aikana? Vastaus koskee meitä kaikkia.

~ ~ ~ ~

Kääntäjän lisäys:

Muistathan käydä antamassa tärkeän äänesi EU:n perustulokansalaisaloitteelle. Täällä voit tehdä sen kätevästi vielä 25.3.2022 saakka: https://europa.eu/citizens-initiative/initiatives/details/2020/000003_fi