(Artikeln blev publicerad 6. februari 2015 i Åbo Underrättelser: http://www.abounderrattelser.fi/news/2015/02/grundinkomst-kunde-hindra-samhallsmobbningen.htm)
Arbetsminister
Ihalainen säger i Helsingin Sanomat 16.1.2015: "I Finland har
man inte insett det faktum att hälften av alla arbetslösa, dvs 180
000 personer, är svårare att sysselsätta. Det gäller
långtidsarbetslösa som periodiskt är utan arbete och förgäves
utsätts för sysselsättningsåtgärder. [...] Vi har varit
bekymrade över att arbetslösheten håller på att utvecklas till
tidsbomb. Även om exporten börjar återhämta sig och ekonomin
tillfriskna, sker dessa människors återanställning inte av sig
självt. Det krävs stöd för arbetsförmåga, rehabilitering,
sociala tjänster och utbildningsverksamhet."
Det
är arbetskraftsmyndigheternas fraseologi och retorik, som är
orsaken till att dessa 180 000 arbetslösa har förblivit arbetslösa
i onödan. Detta har hänt trots att man under årtionden har
anordnat stödåtgärder som gäller arbetsförmåga, rehabilitering
etc. Samma liturgi kommer sannolikt också Ihalainens efterträdare
att följa, om man inte gör något helt annat än upprepar de gamla
”lösningar” som bara är kosmetik och inte leder till en verklig
förändring men som säkert garanterar att även de följande
generationerna långtidsarbetslösa blir tvungna att gå i dessa
myndigheters ledband.
Det
är hög tid att lösgöra sig från den tomma vältalighet samt
kränkande attityder och tvångsföreställningar som förstör
aktiviteten hos duktiga, kunniga, erfarna och utsökt kreativa
människor. Den här typens stagnation av social utveckling, vilket
upprätthålls av vår maktapparat, hindrar människor från att
återvinna sin sociala integration, aktivitet och produktivitet
samtidigt som de på ett förnedrande sätt exkluderas ur ett liv
vars innersta väsen utgörs av människans självständighet,
frihet, okränkbarhet och självrespekt.
Oberoende
av sitt mantra ”utkomsten skyddas bara genom [att ta emot] arbete”
har riksdagsledamöterna misslyckats med att garantera sitt folk
detta humana livsvillkor i tillräckligt mått – även på grund av
de lagar som de stiftat. Det är dags att totalt tänka om så att
detta destruktiva förhållningssätt upphör. I stället för att
man först ”försöker” garantera folket ett arbete som det inte
finns, borde lagstiftningen garantera människorna en tillräcklig,
anständig inkomst! Först då börjar de som kränkts och
marginaliserats pga av ovan nämnda åtgärder, m.a.o.
samhällsmobbning, återfå det värde och de rättigheter som enligt
konstitutionen och jämställdhetslagen tillkommer varje medborgare.
När
man litet parafraserar en rik tysk entreprenör, med
Erich-Fromm-priset belönad grundinkomstaktivist Götz Werner, får
man ett svar på hur detta görs. Han konstaterar att när vi ger
människan pengar (vederlagsfri basinkomst), möjliggör vi hennes
sociala integration. "Pengar är inte betalning för arbete,
utan de gör arbete möjligt – det att vi arbetar då vi så vill,
inte därför att vi måste."
