SEDVANLIG SYSSELSÄTTNINGSPOLITIK I FAROZONEN

(Julkaistu Hufvudstadsbladet-lehdessä 22.7.2013)

Nils Torvalds skriver (Hbl 2.7.) om hur man borde bemöta de stora sam- hälleliga utmaningarna. Hans lösning på dem angår främst frågan om hur den enorma arbetslösheten borde avskaffas och om basinkomsten skulle spela någon roll i den kontexten. Jag är enig med honom om att ”det samhälleliga värdeskapandet sker genom arbete”. Jag tror att det allra viktigaste är hur arbetets värdeskapande realiseras och speciellt hur de mänskliga rättig-heterna enligt grundlagen verkställs.

 

”Därför behöver vi en industri- och sysselsättningspolitik (…) som ska åter- skapa arbetets roll som en grundpelare för själv- och högaktning”, säger Torvalds. Det blev oklart vad den politikens väsen är. Knappast syftar han på den rådande politiken och dess iver att fortfarande hålla 200 000 – 300 000 människor som arbetslösa och bibehålla den därpå följande storfattigdomen. Nästan en miljon fattiga hoppas på att befrias från sitt sociala stigma och återfå sin själv- och högaktning.

 

En dylik politik är knappast den rätta vägen för att garantera välmående för alla som bor i ett nordiskt välfärdssamhälle. Inte heller behöver man den för att ”återskapa arbetets roll (…) för själv- och högaktning”. Ty det instrumentet är redan i bruk – för dem som har lyckats bevara sitt anställningsförhållande! Nu behövs det en helt ny samhällsordning vars främsta mål är att återskapa en människovärdig status för dem som nu står utanför vår välfärds delaktighet och medbestämmande.

 

Den reformen kallas för basinkomst. En viss summa (en modell skulle ersätta basutkomststöden) tilldelas vederlagsfritt alla vuxna vilket innebär att en stor del av befolkningen inte längre behöver bli kontrollerad, stressad och föröd-mjukad genom det förnedrande socialskyddssystemet. Med basinkomsten ska socialbyråernas uppgift rationaliseras så att de hädanefter koncentrerar sig på att endast sköta om dem som verkligen behöver socialhjälp.

 

Socialskyddssystemets upplösning ger chansen för basinkomsten att ta hand om arbetsdugliga och andra på sina säregna sätt kreativa människor obero- ende av vilket slags värdeskapande jobb, verksamhet eller aktivitet de sysslar med. Det handlar speciellt om de hundratusentals arbetslösa vilkas erfaren- heter och kunnande inte åtnjuter den själv- och högaktning som de har för- tjänat.

 

I kölvattnet av socialskyddets justering förnyas vår arbetskraftsförvaltning vars lokala resurser samordnas med ansvarskommunen, dess företagsliv och andra vederbörande. Det uppstår en ny värdeskapande mekanism som just på lokalnivån bäst kan ta hänsyn till både arbetssökandens och arbetsgivarens behov. Basinkomsten förstärker en sådan sporrande livssyn ytterligare då man inser inkomsten vara banbrytare till en ny samhällspolitik som uppskattar det moderna arbetets och aktiviteternas mångsidighet samt människans naturliga behov att njuta frukterna av sin kreativitet för sig själv och samhället

.

Dessutom är basinkomsten mycket inspirerande för våra 200 000 småföre-tagare som utgör grunden för landets ekonomi då de med inkomsten kan klara lågkonjunkturer, tillfälliga avbrott i inkomstflödet, konkurshot etc. Det bästa med basinkomsten är ändå att arbetets utbud och efterfrågan kan mötas mycket bättre än i nuläget. Uppsökande ungdomsarbete är en bra början. Men basinkomsten ska rädda inte bara våra ungdomar, utan även övriga, från att falla offer för ett förnedrande system när de drabbas av arbetslöshet. (mera om basinkomst: http://perustulo.org/)